Merge nr 6 1999

Är jag en kulturkonservativ Heideggerian? frågar sig konstvetaren Håkan Nilsson i det senaste numret av den engelskspråkiga kulturtidskriften Merge. Heidegger som kunde se en värld avslöjas i ett konstverk. Efter modernismen existerar inte längre sådana grandiosa mimetiska förväntningar på konst. Nilsson betraktar den nu globalt florerande samtidskonsten, den som skapats i en tid då alla dörrar är insparkade och chockeffekten mattats. Står konstvärlden inför en utveckling mot en tilltalande anti-hierarkisk och decentraliserad struktur? frågar han sig. Eller handlar det snarare om en likriktande CNN-effekt, där man varsomhelst i världen, på konstbiennaler i såväl Johannesburg som New York möter samma avantgardistiska konst?

Mångfaldigandet av platser för modern konst har lett till ett enda självbekräftande system som man inte kan ställa sig utanför. Avantgardet har blivit en del av det etablerade. Det andra har blivit det samma.

Nilssons artikel kastar ljus över något som jag upplever kan bli ett problem för tidskriften Merge. Här finns en del intressanta artiklar och tunga namn – bland annat en lång text om Kosovo-krisen av Slavoj Zizek, som presenterar ett nytt inslag i Merge, nämligen politik. Men spännande teoretiska texter varvas med inslag som bärs upp av en tröttsam ironi som ofta är mer klämkäck än smart. Och det är något jag saknar när jag bläddrar mellan design, videokonst, intervju med Esther Williams, ”Hur du skäller ut apparater som inte fungerar” och NATO-bombningar. Mot bakgrund av Merges idoga jakt efter det oförutsägbara och dess huvudmotto ”anything about anything”, undrar jag hur man ska betrakta det nya politiska inslaget. Som ett stycke intressant läsning bredvid Esther Williams? Som ett utslag av oförutsägbarhetskriteriet?

Liksom Håkan Nilsson inför konstvärlden, blir jag osäker inför det paradoxalt rigida system som ”det oförutsägbara” skapar. Det riskerar att bli opersonligt – och i slutändan alldeles förutsägbart. Det måste finnas en tredje väg, någonting annat än kulturrelativism och ”heideggersk” kulturkonservatism.

Viktoria Jäderling
Göteborgs-Posten, 30/10-1999