Jason Lutes _ Berlin. Stad av sten

Översättning Christer Follin
Galago

Serieromanen växer som genre. Den växer ur superhjältetajtsen och subkulturgrönbetet och behöver inte jämföras med litterära och filmiska verk för att få vuxenkonstlegitimitet. Samtidigt är den en hybrid. Till klassiska seriekonstnärer som Will Eisner och Alan Moore kan nu Jason Lutes med den både litterärt och bildmässigt avancerade grafiska romanen Berlin – stad av sten sälla sig. Den är en åtta kapitel lång skildring – 24 stycken är planerade i detta mästerverk-i-blivande – som utspelar sig i Berlin mellan september 1928 och maj 1929.

Till denna metropol på väg in i modernitet och sönderfall flyttar Marthe för att börja på konstskola. Efter en termin när hon tröttnat på enögda föreläsningar om perspektivlagar upptäcker hon på egen hand en stad där lagarna är satta ur spel och hon inleder en kärleksrelation med den desillusionerade, vänsterintellektuelle Kurt, en oemotståndlig filmnoirfigur tecknad med skäggstubb och hängblick.

Runtomkring dem träder mer eller mindre skarpt konturerade livsöden fram. Lutes laborerar med allt från massmötets fågelperspektiv till inre monolog och ur den anonyma massan virvlar enstaka människors tankar upp från gatstenen som vilsna löv. Trots Versaillesfredens förbud ser man tecken på mental och militär upprustning i Weimarrepublikens tryckkokare samtidigt som det kollektiva minnet från första världskriget står skrivet i allas ansikten.

En jul passerar, en chanukka, och den kyligaste vintern i mannaminne för rödingar och brunskjortor, krigsinvalider och hungriga medborgare. De rör sig mellan nedkylda lägenheter, torftiga möteslokaler och moderna varuhus. I floden Spree – låter som spleen – kastar de sina hopknölade drömmar. Framtiden är olycksbådande och Berlin är olycksaligt. Allt så visuellt uttrycksfullt att jag får tårar i ögonen.

Viktoria Jäderling
Göteborgs-Posten, 04/2007