Bengt Anderberg m fl _ Kärlek, de bästa erotiska novellerna

Lind & Co

– Jag är kåt, jag är en hora… kuk, sa hon plötsligt och fnittrade till. Kuk… kuk… kuk…

Hon reste sig upp och föll ned i knäböjande ställning som i bön. Jag ställde mig bredbent bakom henne och förde in min hand i slidan, kände krusbärsbusken och plockade hennes enda frukt.

Det där var några rader ur novellantologin Kärlek – de bästa erotiska berättelserna. Året var 1965, målet en sprutande utopi. Författaren och redaktören för de populära ”Kärleksantologierna”, Bengt Anderberg, ställde sig i frontlinjen för den nya fina pornografin: ”ömt och riktigt med doft av potens, med låt av skratt och glädje”, som han uttryckte det i Fib aktuellt.

Porr framförd med språklig finess för den sunde, friske och normale mannen var vad som efterlystes i Fibban (Lars Ullerstam fick ta hand om bögarna och pedofilerna i De erotiska minoriteterna från 1964.) Det blev sammanlagt fjorton novellsamlingar fulla med stigande sav och fittor som liknas vid vallmokärnor som utkom under andra hälften av sextiotalet. Nu har Lind & Co enligt förlagets parametrar valt ut de ”bästa” berättelserna och jag som inte ens var född då, har fått ta del av läsefrukterna. Jag tänker på min stackars mamma som var ung på den tiden och kanske varit tvungen att konfronteras med denna armé av litterärt glädjesprittande resta lansar, en sådan explosiv mängd metaforer vars nycklar skulle öppna upp hennes lilla ”kutta”.

Det är konsekvent genomfört. När den unga flickan på order tar det runda ordet i sin mun, eller när sextonåringen lite skämtsamt funderar på att våldta mammans väninna förstår jag hur desperata de normala männen var på sextiotalet, hur förbannat svårt det måste ha varit. Och hur svårt det fortfarande är att få till den där sunda heterosexualiteten. Med facit i hand blir novellerna rent bisarr läsning, inte när jag tänker på att de skrevs i en annan tidsanda för över fyrtio år sedan, utan för att någon tyckte de behövdes ges ut på nytt på grund av deras förmåga att ”stimulera lusten” här och nu.

Men det är förstås utifrån min subjektiva åsikt, min sexualitet och lust. För någon annan är det här helt fint och normalt.

Viktoria Jäderling
Göteborg-Posten, 04/2005