Lars Sjunnesson _ Om kriget kommer

Galago

Om kriget kommer heter Lars Sjunnessons senaste seriebok. Det får man hoppas. Man önskar en rejäl bombmatta över Tjocke-Bo, Åke Jävel, Terapeuten, Polisen, Nollbudgetfilmaren och de stackars menlösa statister till kvinnor som befolkar Sjunnessons värld.

Lars Sjunnesson ger begreppet välfärd en ny innebörd med Tjocke-Bo som förlorar a-kassan om han inte accepterar arbetsförmedlingens erbjudande att delta i en envägsrymdfärd till Mars. Vän är en person som gör dig riktigt illa, är gjord av sopor och får människorna runtomkring att spy. Med hjälp av terapi kan man få hjälp att slipa bort sin skånska dialekt. En annan nyhet är pappaledighet: ”Jag var tvungen att simultanträna storviltsjakt medan jag höll på med blöjbyten och tränade babysim och såna prylar varvat med lite minröjning och en hel del husmorsgymnastik tillsammans med gamla lumparkompisar”, säger en Tjocke-Bo med sin manlige kropp i ett illa ställt paket, snart en Laika-Bo på väg till Mars för att starta en rymdkoloni (ensam). Så ligger det till med mansrollen, får man förmoda.

Och så har vi kriget mot terrorismen som bryter ut så fort Åke Jävel öppnar munnen. ”Larmet går. Någon har sagt kuken”, tillkännager militären, ”globaliserar” bort sjukhuset och Åke Jävels tjej får önska sig något för varje sak som flyger i luften.

Begreppen får nya innebörder, och det hela är ofta djävulusiskt knäppt. Man måste säga något om Sjunnessons grad av mörker; det har att göra med att han inte tar ställning för något annat än det uppdrag han tycks ha givit sig: att så konsekvent som möjligt i serieform återge ett stinkande skitliv, där inget av värde finns kvar att korrumpera, förutom de genomkorkade kvinnsen, men det gör väl detsamma.

Hans bok skulle lika gärna kunna heta: Lite krig skulle inte skada.

Viktoria Jäderling
Göteborgs-Posten, 11/2004