Debut 2003

Wahlström & Widstrand

Det finns många debutanter nuförtiden, debutantologier och debutantbarer där man kan se och höra och skapa nätverk för skrivande människor utsvultna på bekräftelse eller karriärvägar, som det som bekant inte finns gott om. I år kommer elever ut i bokform på både Skurup och Biskops-Arnö. Urvalskriteriet för dessa debutantologier är så vitt jag kan förstå att man ska ha gått på skolan och på skolan går man just då för sin egen skull, man skriver och läser varandra inom ramen för skolans verksamhet, den anonyme läsaren blir i sammanhanget en sekundär fråga – hur mycket den än hägrar som fantom i elevernas medvetanden.

Wahlström & Widstrand ger i år ut Debut för tredje gången, här finns en jury bestående av förläggare, poeter och prosaister, fortfarande sägs dock antologin fungera som en ”mötesplats för framtida författare”, även om tanken också är att ”ge läsaren en möjlighet att vara med från början”. Texterna blir ett slags gesällprov och själva boken, ”mötesplatsen”, embryot av ett skrå. Läsaren (konsumenten) är en fråga för framtiden.

De sju texter som juryn samlat ihop i Debut ger en mycket bra provkarta på vad man idag anser sig kunna göra med litteratur och resultatet är kompetent rent hantverksmässigt. Sämre är det kanske med den konstnärliga egensinnigheten. Här finns miljöer och känslor ekiperade i snygga fraser, men de saknar ofta kropp, liksom strängt övervakade av estetiska auktoriteter och överjag.

Johanna Ayres skriver poetisk kortprosa, visa partier klockrena, man blir nyfiken, glad, men avbryts lite för ofta av något anemiskt och abstrakt, helheten känns hårt knuten till teoretiska grundspörsmål vad gäller kropp, begär och representation som kommunicerar mer intelligens än litteratur. Linus Gårdfeldt skriver dikter med bra energi och ordkänsla där stroferna vecklar ut sig, för en vidare, man hänger gärna med, sedan får man se vartåt det bär i framtiden. Det var poeterna. Sedan härskar prosan. Auktoriteterna skulle kunna vara Torgny Lindgren – Klara Bengtsson skriver fint om två bröder på landsbygden som stympar tårna med yxan för att ta bort längtan efter kvinnor; Cecilia Davidsson – Mia Öströms novell är ett stycke slipad ångest, om en kväll där kompisarna ska träffa nya pojkvännen, där man snubblar på sina egna projektioner, tappar greppet, lämnas utanför. Det är skickligt gjort. Ingen kommer inte att förstå; Mats Kolmisoppi – Niklas Åkessons novell är en rastlös text där man kastas mellan torget, fiket och stå-uppscenen, här är människor inte väluppfostrad medelklass tack och lov. Ett litet dialogproblem är att slang, sökt talspråk i text lätt får folk att låta som idioter, talet blir liksom deras enda bestämning, samma sak med dialekt. Ja gilla de intä.

Elin Boardy bidrar med två välskrivna relationstexter, den ena om en alienerad kvinna, hustru till en lastbilschaffis, som för en  själsligt skrymmande tillvaro, i den andra berättar en flicka om sin efterblivne bror som bara gräver och gräver, det är mycket kärleksfullt, men Boardy skulle kunna ta ut svängarna mer! Det riskerar att bli utslätat och flyktigt.

Mest nyfiken blir jag nog på Karin Tjäder, kanske för att hennes novell om några unga exilryssar som rumlar runt i nattligt Stockholm inte omedelbart luktar samtid, för att jag inte genast känner igen personerna och miljöerna. Den känns både klassisk och ny.

Viktoria Jäderling
BLM nr 4, augusti 2003