Marie Darrieussecq _ Babyn

Översättning Agneta Weibel
Norstedts

Marie Darrieussecq som med romanen Truismes (Suggestioner på svenska) blev Frankrikes hippaste ungförfattare 1996 har kommit med en ny bok som heter Babyn och handlar om författarens baby. Darrieussecq är alltid tydlig i sina ämnesval. Suggestioner handlade om en tjej som började jobba på parfymeri och sakta förvandlas till sugga. Den andra romanen hette Fantomer och skildrade en kvinna vars man går ut för att köpa bröd och aldrig kommer tillbaka. Det blir overkligt för kvinnan, frånvaron börjar alstra fantomer.

Den ena kvinnan blev en sugga, den andra en skugga. Men i Babyn är babyn bara anonym baby med en amma till mamma som tvingar in modersbröstet och sprutar in ljummen bröstmjölk i munnen på läsaren under exakt 153 sidor.

Det hela är som alltid hos Darrieussecq mycket konsekvent genomfört, varje stycke reflexion över Babyns absurda existens markeras med en ångestladdad evighetsasterisk. Är man inte själv bokstavstrogen nyfrälst mamma kan det stundtals vara svårt att svälja. Babyn ekar: den som inte har fött ett barn till världen KAN ALDRIG FATTA.

Blir jag tjusad av mystiken? Omtumlad av det oerhörda? Nej, men jag blir lite rädd och provocerad. En taliban och en oljemagnat från Dallas har större chans att bli polare än en barnlös kvinna och en nyförlöst dito. Varför är det så? Jag borde ju vara en bra målgrupp för en sådan här totalärlig och uppriktig redogörelse om Babyn. Jag är byxmyndig, brådmogen och vill gärna tro att jag vid någon passande tidpunkt får en alldeles egen baby som jag dock hoppas jag inte kommer att skriva en bok om. Jag borde tycka att det är intressant. Jag är öppen för superspejsade infall och tankar som gör texten om babyn intressant och lärorik, för i ärlighetens namn, Marie Darrieussecqs baby är inte intressant för mig som verklig individ.

”Babyn gör kvinnor till idioter”, säger författaren och skriver en helt ofokuserad text. Ingen chans ändå att missa poängen i denna bok: Det är ett orimligt och tokigt tillstånd att nyss ha fött ett barn till världen. Babyn är ett UFO och tillvaron är amorf. En ny tidsstruktur infaller med Babyns sömn och stunder vid bröstet. Visst är det så.

Finns det då ingen utsida på detta tillstånd? Darrieussecq identifierar och sätter etikett på alla vardagsklichéer i sina dagboksliknande anteckningar, alla underbara alldagligheter som hon som intellektuell och skrivande kvinna hela tiden upptäcker – liksom så många vanliga och ovanliga kvinnor gjort före henne. Att Babyn dräglar, bajsar och inte sällan känns som ett främmande däggdjur. Att Babyn är förknippad med en massa tabun: man får inte äta upp, sluka, dominera eller utnyttja. Man får inte kyssa Babyns kön för då blir det incest.

Här finns inte särskilt många minnesvärda formuleringar.

Vad är en text utan utsida? En text utan utsida (som inte pekar mot nya, främmande nivåer – ett skeptiskt utanför) är antingen en alldeles för privat text, eller så är det en religiös text. Mellan den privata reflexionens närsynthet och det religiösa tunnelseendet med krav på ordlös förståelse oscillerar Babyn vars mjuka barnstjärt är hal som i en blöjreklam. Mycket beror alltså den tvivelaktiga kvaliteten hos dessa ord på positionen hos läsaren – Är du en invigd? Har du fått insikt? Känner du igen dig i Mammans orosmättade och intensiva förhållande till Babyn?

Att översätta känslan är vad det borde handla om. Sublimera, skapa metaforer. En intensiv och annorlunda känsla garanterar inte en intensiv och annorlunda text. Och jag vägrar vara bokstavstroende. Jag vägrar tro att jag blir en idiot av Babyn.

Viktoria Jäderling
LO-tidningen, 10/2003