Julian Barnes _ Kärlek etc.

Översättning Mats Hörmark
Forum

Stuart, en osäker och präktig banktjänsteman, och Gillian, en vacker tavelkonservator träffas på en singelträff i London. I en odramatisk process blir de kära och fattar beslut om giftermål. Stuart tror att detta är slutet på historien. Men strax efter bröllopet deklarerar Stuarts charmige kompis Oliver sin passionerade kärlek till Gillian. Efter några veckors vånda ger Gillian efter för uppvaktningen varpå en krossad Stuart flyr landet för att starta en ny tillvaro i Amerika.

Intrigen i Julian Barnes intelligenta roman Tala ut (Talking it over) från 1992 är roligare än den låter. Nu återkommer karaktärerna i hans nya bok Kärlek etc. som följdriktigt utspelar sig tio år senare i London. Båda böckerna är en slags litterära relationssåpor (som med alla såpor är det okej att hoppa in vid andra avsnittet), onekligen barneska i sin stilistiska rapphet och ironiska textbehandling. Intressant är fixeringen vid den engelska nationalkaraktären som är synad från två olika vinklar: en amerikansk pragmatism företrädd av Stuart och en fransk ”nihilism” via den förtjusande Madame Wyatt.

Liksom i Tala ut matas handlingen i Kärlek etc. fram i monologer där parterna inför en anonym lyssnare ger sin syn på händelseförloppet. Stuart, Gillian och Oliver har passerat fyrtiostrecket. Oliver, nu familjefar, är samma medellösa estet i sliten linnekostym, som med skenbart blaserad min iakttar den ”stuartska” verkligheten. Han är den misslyckade dandyn med mun-klåda, som i bitska metaforer och sofistikerade allusioner kommenterar livets fåfänglighet. Han blir försörjd av Gillian som har utvecklats till en vagt nyttobetonad figur. Tillsammans har de två döttrar.

Stuart som återvänder från Amerika har haft stora framgångar i den ekologiska grönsaksindustrin. Under åren har han blivit en lika fantasilös som fullfjädrad manipulatör. ”Han är rak och uppriktig – så till den grad att han själv inte märker när han är oärlig.” Steg för steg infiltrerar han den sönderfallande familjeidyllen, samtidigt som han strör sanningar omkring sig hämtade från populärvetenskapen och ”datafolket”. Gillian reagerar med sömngångaraktig följsamhet. Oliver, som snart finner sig arbeta som lastbilschaufför åt Stuart, sjunker ner i depressionens dy.

Det är ofta ett imponerande subtilt röstarbete (spänstigt översatt av Mats Hörmark), där Barnes har ställt idén om icke-mötet på sin ironiska spets. Men karaktärerna är så snärjda i sina respektive föreställningsvärldar att deras självanalyser ibland blir parodisk underhållning på bekostnad av komplexitet, som om den litterära konstruktionen faktiskt hindrade dem från att mötas. Monologformen tenderar alltså att göra romanen monologisk, vilket jag tror är det sista Barnes har tänkt sig.

Behållningen ligger istället i den drastiska tolkningen av den moderna kärleksrelationen. Det handlar om saker som att många av oss kommer att misslyckas med våra kärleksliv. En fråga som Barnes ställer är: Om vi vet att vad som helst kan hända, varför blir vi då förvånade varje gång livet tar en ny vändning? Det blir en lätt svindlande blandning av nihilism och obotlig aningslöshet.

Han gnider sannerligen klichéerna mot varandra. Men ”vad är våra liv annat än misslyckade försök att ge nytt liv åt en sliten bild?” Eller som den luttrade Madame Wyatt säger: ”Någonting kommer att hända. Eller ingenting. Och sedan kommer vi alla att dö, en efter en, under en lång tidsperiod.”

Viktoria Jäderling
Göteborgs-Posten, 07/2002