Jennie Dielemans & Fredrik Quistberg _ Motstånd

Bokförlaget DN

Historiska förändringar har ofta skett genom att en eller flera personer satt sig upp mot den etablerade makten. Så var det när fackföreningarna startade, när kvinnor kämpade för sin rösträtt och när almarna i Kungsträdgården blev kramade istället för nerhuggna. Några agerar och en lag kommer till, en annan avskaffas, pengar omfördelas och till synes omutliga attityderna förändras. Så går utvecklingen framåt, eller bakåt, beroende på vem som betraktar.

Men vad som är makt och vad som är motstånd tycks inte längre lika lättidentifierade som i tidigare historiska herre-slavförhållanden. Idag har makten i mångt och mycket blivit en undflyende och anonymiserad gestalt. En viss ansiktslös makt sitter mitt i det byråkratiska träsket, svävandes någonstans mellan beslut och verkställande. Den makten får alla asylsökande dunka sitt huvud blodigt emot – och alltför sällan finns det någon att ställa till svars.

Det är åtminstone vad vi luras att tro. På samma sätt luras vi att tro att ungas utomparlamentariska engagemang mest har att göra med allmän tonårsrastlöshet – man agerar politiskt av samma orsak som man sniffar lim, typ.

En ny bok med den kärnfulla titeln Motstånd har som mål att ta bort stämpeln “ung och arg” och låta politiska aktivister träda fram som subjekt för att visa att unga människor visst bryr sig om sin framtid och är redo att förändra, bara inte genom muf och ssu. I elva reportage talar frilansskribenten Jennie Dielemans med dem som har bedrivit kamp på olika sätt. Här kan man läsa om det feministiska fanzinet Amazon i Umeå; om hemsidan United Kurds World Wide som vill väcka den kurdiska identiteten till liv hos unga kurder; om hur asylsökande turken Momo fick uppehållstillstånd efter tre års kamp; om Joel och Nico som räddade en skog.

Det handlar om lyckade aktioner som lett till konkreta förändringar, men också om utsatta grupper som fått bättre självkänsla genom att höja rösten och göra sig synliga. Boken har också en handboksdel som frilansjournalisten Fredrik Quistbergh ansvarar för. Den innehåller alltifrån hur man startar en hemsida till hur man får en politiker att lyssna. Faktum är att den innehåller det mesta i tipsväg – exklusive hur man lagar en cykelpunka – och nog hoppar man till när skådespelerskan Ebba Hultkvist dyker upp i ett kapitel och varnar för att Se & Hör kan förvränga det man säger i en intervju. Än mer perplex blir man när man läser om “framgångsrecept” som PR-arbetet bakom Newsweeks Stockholmsnummer. Här börjar jag undra vilka boken egentligen vänder sig till. Motståndet har blivit luddigt minst sagt.

Motstånd berättar rakt och rappt om många viktiga gärningar, men som helhet är det en uddlös bok. För att handla om motstånd känns det inte det minsta utmanande, man applåderar på varenda sida över allehanda framgångar. Det här är precis vad man kunnat vänta sig från den stora mediekoncernen – i kölvattnet av Attac-rörelsen och efter försäljningsframgångar för en bok som Naomi Kleins No logo och Petter Larssons Proteststormen. Seattle, Prag och revolten mot en orättvis världsordning. Bland annat därför vill jag hellre framhålla Magnus Lintons bok Veganerna – en bok om dom som stör som utkom på det lilla Atlasförlaget förra året. Där Motstånd är småpratig är Veganerna analyserande. Linton ger dessutom en nyanserad bild av aktivismens Sverige och ställer frågor om varför den här typen av nygammal politisk aktivitet blommar upp idag.

Viktoria Jäderling
LO-tidningen, 23/2-2001