Susan Travers _ Ensam kvinna i Främlingslegionen

Översättning Jan Malmsjö
Forum

Susan Travers är en 91-årig gammal dam när hon erhåller Frankrikes mest prestigefyllda krigsutmärkelse: Hederslegionen. Ceremonin bevittnas av familj och några tårögda krigsveteraner. De är nu rynkiga och böjda av reumatism; männen och den engelska kvinnan som en gång tillhörde 13:e Demi-Brigade, Légion étrangère.

Resten är Hollywoodsaga. I ett halvt sekel höll Susan Travers sina upplevelser från andra världskriget hemliga för att skydda sina närmaste. Nu när alla inblandade dött bestämmer hon sig för att berätta. Eller snarare; övertalas hon att bryta sin tystnad. En hel stab av människor arbetade med boken Ensam kvinna i Främlingslegionen, främst författaren Wendy Holden som intervjuade en trött och halvsenil Susan Travers under 1998 och 1999. Slutprodukten är ingenting mindre än en kvinnlig krigsskildring och samtidigt en typ av populärhistorisk bok man fullkomligt rinner igenom. När jag slagit igen boken vet jag inte vad som är sorgligast: att det dröjde sextio år innan den franska staten kom sig för att erkänna en kvinnlig soldat, eller att boken är så gräsligt strömlinjeformad, som skräddarsydd för ett filmmanus i den sentimentala krigsgenren. Man kommer att tjäna pengar på Susan Travers kvinnoöde, tänker jag.

Travers växte upp i England och Franska rivieran i en bottenfrusen och stel överklassmiljö. Fadern var en bister yrkesmilitär vars bekräftelse den lilla flickan ständigt sökte. Att vara som en man, att vara där männen är eller att få manlig bekräftelse löper sedan som ett ledmotiv genom Travers liv. Efter flera år på internatskola lyckas hon bryta sig loss från den händelselösa familjemiljön och lever under trettiotalet ett kringflackande och rebelliskt lyxliv i Europas societer.

Andra världskrigets utbrott blir Susan Travers räddning bort från den ytliga jetset-tillvaron. Under krigsåren kommer hon nästan desperat att sträva efter att få befinna sig där det bombas mest och där levnadsförhållandena är som hårdast. Det är alltså ingen slump att hon lierar sig med de Fria franska styrkorna som kämpar mot italienska, tyska och Vichy-regimens trupper ledda av “Ökenräven”, nazigeneralen Rommel, i Nordafrika.

Den ökänt tuffa Främlingslegionen ansågs vara fyllt av utlänningar som antog falska namn för att fly ett tvivelaktigt förflutet, en hord av “hetlevrade kosacker, tyska officerare, outbildade turkar, ryska grevar och ungerska charmörer”. Märkligt nog hade de plats för Susan Travers, medan den brittiska och franska militären ofta förbjöd kvinnor vid fronten. Kanske var det bara bland dessa misfits som den högdragna engelska överklasskvinnan smälte in. Travers var själv en identitetskluven och rotlös människa; hon har ingen familj och vantrivs i sin klass. Hon är engelska men med lojaliteten hos det franska folket.

Det finns en sorglig kärlekshistoria också. 1941 blev Travers chaufför åt den berömde franske generalen Marie-Pierre Koenig som ledde de Fria franska styrkorna under flera avgörande skeden i Nordafrika. Han blev hennes livs kärlek och under krigsåren följde hon honom som undersåte och älskarinna. Som sådan kunde hon bortrationaliseras i en enkel manöver och generalen är överhuvudtaget inget smickrande portträtt. Det var tillsammans med honom som Travers genomled händelserna i Bir Hacheim, där två tusen män under femton dygn låg nergrävda i den libyiska öknen, omringade av Rommels trupper och bombarderade av våg efter våg av tyska Stukaplan. Den dödsföraktande utbrytningen genom tyska fiendelinjer som fransmännen med Travers i spetsen genomförde är bland det mest aktionspäckade man läst på länge.

I maj 1945 marscherar de Fria franska styrkorna i en segerparad genom Paris. Bland tusentals åskådare står Travers gömd och betraktar sina stolta kollegor marchera förbi. Kriget är slut, generalen har lämnat henne och hon känner sorg. Hon bestämmer sig för att stanna i legionen och blir så legionens första kvinnliga officer.

Man brukar ibland peka ut kvinnliga banbrytare som en slags superfeminister. Travers liv markerar en kvinnlig emancipationshistoria som är representativ för 1900-talet. Samtidigt är klassaspekten nog så viktig: i Travers fall liksom i flera andra handlar det om kvinnor som känner sig kvävda i sin borgerliga överklasstillvaro. De har sedan alla nödvändiga medel – bildning, pengar och kontakter – för att bli rebeller, bohemer, krigare, äventyrerskor. Precis som vilka män som helst.

Viktoria Jäderling
LO-tidningen, 18/1-2002