Genevieve Lloyd _ Det manliga förnuftet. ”Manligt” och ”kvinnligt” i västerländsk filosofi

Översättning Elisabeth Stjernberg
Thales

”Kvinnor utbildas – vem vet hur? – genom att på något sätt insupa idéer; genom att leva snarare än genom att skaffa kunskap. Mannen uppnår däremot sin ställning endast genom att sätta tänkandet främst och genom stora tekniska bemödanden”, påstod Hegel i Rättsfilosofi. Kvinnan som passiv och känslostyrd och mannen som aktiv och förnuftig har varit populära motiv i den västerländska filosofitraditionen. En analogi mellan förnuft och manlighet som har åtminstone 2500 år på nacken ruckas inte på i första taget.

I Det manliga förnuftet frilägger Genevieve Lloyd manligheten som metafor i skapandet av förnuftsideal i filosofiska texter från pythagoréerna på 500-talet f.kr. till Sartre. Vare sig de formulerade kunskapsidealen gett en bild av det ”kvinnliga” som tillhörande det materiella eller som en lägre form av förnuft eller som något komplementärt, så har det inneburit en nedvärdering av det ”kvinnliga” och en uteslutning av kvinnor ur filosofisk verksamhet.

Krisen som denna filosofiska diskurs erfarit under 1900-talet har rest frågor om hur feminismen ska förhålla sig till densamma. Är förnuftsfilosofin – som fastställt sina ideal genom att utesluta det kvinnliga – och feminismen två oförenliga verksamhetsfält? ”Lyckligtvis behöver inte filosofin vara vad den i det förflutna stolt proklamerat sig som – en tidlös, rationell framställning av det verkliga, fri från historiens formande inverkan,” skriver Lloyd. Hon ser därmed en möjlighet i själva de kritiska metoder som den traditionella filosofin tillhandahåller. I förordet till andra upplagan (som är en reflektion över den första upplagan) ger hon uttryck för en skepsis inför ett feministiskt bejakande av ett ”kvinnligt” förnuft eller ett alternativ till förnuftet. Det manliga förnuftet är ett utmärkt diskussionsunderlag för flera av feminismens kärnfrågor.

Viktoria Jäderling
Bang, nr 1/2000